Reseberättelse Seoul WCLC 2026
2026-10-07
Seoul för World Conference on Lung Cancer (WCLC) 2026
I september i år samlades över 8000 forskare, läkare, patientrepresentanter och andra engagerade inom lungcancerområdet i Seoul för World Conference on Lung Cancer (WCLC) 2026. Kongressen är världens största inom lungcancer och ger en bred bild av den senaste utvecklingen inom lungcancerforskning och behandling.
Flera av de stora studierna som presenterades visade hur behandlingen fortsätter att bli alltmer individualiserad. Långtidsdata från ADAURA studien bekräftade betydelsen av målriktad behandling med osimertinib efter operation vid EGFR-muterad lungcancer. Lovande resultat presenterades ocksåför mer ovanliga genetiska förändringar, bland annat ROS1 och HER2 (ARROS-1 respektive DESTINY-Lung04). Inom småcellig lungcancer presenterades till exempel nya resultat med antikropp läkemedelskonjugat, så kallade ADC, riktade mot proteinet B7-H3. ADC kan förenklat beskrivas som
ett sätt att använda en antikropp för att transportera ett potent läkemedel mer specifikt till cancercellerna.
Även inom immunterapi fortsätter utvecklingen. Ett exempel var HARMONi-2 studien, där den bispecifika antikroppen ivonescimab, som blockerar både PD-1 och VEGF, visade bättre resultat än pembrolizumab vid avancerad icke-småcellig lungcancer. Ett annat intressant exempel var gotistobart, en ny immunterapi som utvecklats för att påverka regulatoriska T-celler i tumörens mikromiljö och som visar lovande resultat i skivepitel lungcancer i PRESERVE-003 studien.
Just tumörmikromiljön var det område som jag själv tyckte var allra mest intressant på årets WCLC. Under lång tid har vi inom lungcancerforskningen framför allt försökt förstå själva cancercellen: vilka genetiska förändringar driver tumören och vilka av dem kan vi behandla? Detta har lett till stora framsteg och alltmer individanpassad behandling. Men en tumör består inte bara av cancerceller, och samspelet mellan cancerceller och olika komponenter av tumörmikromiljön påverkar inte bara hur tumören växer och sprider sig, men också hur den svarar på behandling.
På WCLC presenterades flera studier där just detta samspel stod i centrum. Med nya tekniker som spatial transkriptomik och proteomik kan vi numera studera och förstå var olika celler befinner sig och hur de interagerar med varandra. Studier visade exempelvis tydliga skillnader i mikromiljön mellan tumörer som svarade bra respektive sämre på kemoimmunterapi. Andra arbeten visade hur immunmiljön kan förändras när lungcancer utvecklar behandlingsresistens. Det innebär att både respons och resistens kanske inte enbart ska förstås utifrån vad som händer inne i cancercellen, utan också utifrån förändringar i dess omgivning.
För mig speglar detta en spännande utveckling inom lungcancerfältet. Vi frågar inte längre bara ”vilka förändringar finns i cancercellen?”, utan allt oftare också ”i vilken miljö lever cancercellen och hur påverkar miljön sjukdomen och behandlingssvaret?”. Nästa viktiga fråga blir hur denna kunskap kan användas för att bättre förutsäga hur en tumör kommer att svara på behandling och, i förlängningen, för att välja rätt behandling för rätt patient. Det är framför allt denna frågeställning jag tar med mig hem efter intensiva dagar i Seoul.
