Referat Svenska Lungcancermötet 2026 på Sundbyholms slott

Statistik ur lungcancerregistret

Tisdagen började med en genomgång av aktuella siffror från lungcancerregistret av registerhållare Gunnar Wagenius. Registret är ett av de mest heltäckande registren vi har i Sverige med 98 % täckningsgrad och ger därför en utförlig bild av lungcancerfallen i Sverige och hur dessa behandlas. Just nu lever 4.500 personer med lungcancer i Sverige. Trenderna som varit de senaste åren med ökad prevalens och förbättrad överlevnad fortsätter.

Pågående screeningstudier

Därefter följde en uppdatering av de pågående screeningstudierna som pågår.

Mikael Johansson: Nordvästan

Implementeringsstudien Nordvästan går framåt enligt plan, kunde Mikael Johansson, Norrlands universitetssjukhus, rapportera. Hittills har man haft framgång i rekrytering av deltagare i riskpopulationen, med lite högre svarsfrekvens än förväntat. Resultaten tyder på att screening i en svensk kontext är möjlig.

Oskar Grundberg: PLUS-studien

Oskar Grundberg, Karolinska sjukhuset, tog vid och kunde presentera liknande resultat från PLUS-studien i Stockholmsregionen. Trots att man har svarsfrekvenser strax över vad man sett i tidigare studier är det långt ifrån alla inbjudna som svarar. Diskussionerna som följde om hur man framöver ska rekrytera deltagare för att få så hög täckningsgrad som möjligt var angelägna, framförallt i socioekonomiskt svagare grupper.

Elin Svensson: radiologernas perspektiv

Elin Svensson, Sahlgrenska universitetssjukhuset, gav avslutningsvis sin bild av screening från radiologernas perspektiv. Erfarenheterna från Nordvästan är att lungcancerscreening är genomförbart men att arbetssätt och –metoder kommer behöva utvecklas vidare. Till exempel nämndes AI för avlastning av radiologer och kalibrering radiologer emellan för en likvärdig värdering av fynd liksom en möjlig väg framåt.

31a Svenska Lungcancermötet på ett vårigt Sundbyholms slott

Oligometastatisk sjukdom

Efter lunch tog Andreas Hallqvist, Sahlgrenska universitetssjukhuset, vid med en uppdatering kring oligometastatisk sjukdom. Det vetenskapliga underlaget är fortfarande inte heltäckande och flera frågor kvarstår. Hittills tyder de något spridda data som finns på att tillägg med SRT till kemoterapi eller TKI-behandling samt SRT vid oligoprogress ger längre progressionsfri överlevnad. Den svenska studien, Andromeda, är fortsatt öppen för inkludering och kommer förhoppningsvis kunna svara på en del av frågetecknen. Medskicket från föreläsningen var att vi nog bör vidga vår bild av vad oligometastisk sjukdom är, vilket kanske kan möjliggöra att ett oligometastiskt behandlingsupplägg kan bidra med förbättrade utfall för fler patienter framöver.

Nyheter i vårdprogrammet

Följde gjorde Bengt Bergman, Sahlgrenska universitetssjukhuset, med en genomgång av de viktigaste uppdateringarna i nya vårdprogrammet, som nu är ute på remissrunda. Kirurgikapitlet är rejält omarbetat, framförallt i och med den ökade användningen vid lokalt avancerad sjukdom. Den ökade användningen av minimalinvasiva ingrepp gör att den metoden också lyfts fram ytterligare. Storcellig neuroendokrin cancer har fått ett eget kapitel för att bättre belysa hur dessa tumörer ska behandlas, även om evidensläget fortsatt är relativt skralt.

Målinriktad lungcancerbehandling – nu och i framtiden

Dagens sista föreläsning stod Maria Planck, Skånes universitetssjukhus, och Simon Ekman, Karolinska sjukhuset, för med temat Målinriktad lungcancerbehandling – nu och i framtiden. Lungcancer hos icke-rökare är en växande grupp som i större utsträckning har behandlingspredektiva markörer. Marias medskick kan väl sammanfattas med citatet “om man startar lungcancerbehandling utan att vänta in NGS-svaret förtjänar man att återfödas som en fästing”. Simon lyfte utmaningar och behandlingsmöjligheter hos patienter som förvärvar resistensmutationer under behandlingstiden, framförallt hos EGFR-muterade tumörer. Vilket behandlingsupplägg som är optimalt för att minska resistensutvecklingen hoppas den pågående studien ERIS kunna svara delvis på, en svensk studie där inkludering fortsatt pågår.

Intensiva diskussioner kring posters

Dagen avslutades med en postersession med nytt grepp. De 16 deltagarna, rekordantal på Svenska lungcancermötet, fick först en minut att pitcha sin poster inför alla deltagarna och därefter följde en rundvandring som väckte livliga diskussioner. Många blev kvar länge och fick skynda sig för att hinna till kvällens middag.

Presentation av fyra avhandlingar

Dag två inleddes med fyra avhandlingsreferat. Marcus Skribek, Karolinska sjukhuset, presenterade sin avhandling Strategies for optimizing immune checkpoint inhibitor in advanced non-small cell lung cancer. Han lyfte bland annat fram sina fynd att också patienter som behandlas med steroider verkar svara på immunterapi.

Nästa talare var Ella Äng Eklund, Sahlgrenska universitetssjukhuset, som disputerat med sin avhandling Precision medicine in non-small cell lung cancer with a focus on KRAS-mutations. Där har hon bland annat kunnat visa att dessa patienter svarar väl på immunterapibehandling och att det finns lovande framtida biomarkörer som kan ge oss en fingervisning om vilka patienter som svarar allra bäst.

Elinor Nemlander, Karolinska institutet, började med att beskriva sig själv som en udda fågel i sammanhanget. Hon är allmänmedicinare och har i sin avhandling Early cancer detection through symptoms and signs undersökt hur tidig upptäckt av cancer i en primärvårdsmiljö kan optimeras. Hon betonade vikten av modeller där den låga prevalensen i patientunderlaget tas hänsyn till och presenterade modeller för hur ett eventuellt AI-understött verktyg skulle kunna tas fram.

Sist ut var Nils Olovsson, fysiker som disputerat vid Uppsala universitet, som presenterade sin avhandling Respiratory motion management for proton and photon radiation therapy of small lung tumors. Där har han undersökt hur protonstrålning kan användas i framtiden som en metod för behandling av lungcancer och jämfört med strålplaneringar inför SRT-behandling. Ett möjligt användningsområde är för tumörer som sitter så till att inte tillräcklig stråldos kan ges utan att riskera omgivande vävnad vid fotonstrålning.